Vikt(iga)tankar!

Jag har på en  veckas tid (trots den där perioden vi tjejer har) gått ner 1,5kg i vikt.

vikt
Photo by Alysha Rosly on Unsplash

 

Och jag har sagt det så många gånger. Det handlar INTE om mitt utseende! Det handlar om min hälsa! Är så trött på att höra att jag duger som jag är! Ja jag duger som jag är, men det handlar INTE om det! Men om kroppen inte orkar bära upp mig? Är det värt att fortfarande vara överviktig för att man är nöjd med utseendet? Nej  för mig är det inte värt det! Jag går med min rollator längre sträckor, men har  börjat använda den mindre  och mindre,  jag vill slippa den helt! Jag är  36år och använder  rollator för att min kropp inte  orkar med. Där kommer utseendet in för mig, att gå omkring med rollator?! Det är toppen hjälpmedel att använda men jag ska kunna klara mig utan den. Och ta tillbaka den  vid 80års åldern kanske. Jag känner mig mer handikappad med rullatorn.

Sen får jag höra (av närstående):  ”Det är la bra att du försöker, men det kommer inte lyckas, du kommer snart ge upp”,  eller ”Ja, blir nog bra med det”. Jag blir ledsen  och sårad. Jag har under hela livet haft dåligt självförtroende. Och ska man lyckas med  saker behöver  man ha ett bra självförtroende – inte få sämre!

Uppbackning

Jag har tagit upp detta med min stödpersonal och dom är  med mig i min resa, de  pushar och stöttar och jag vänder mig til dom när det är något! Och både jag och dom har kontakt med min distriktssköterska ang. det medicinska bitarna, och vi bollar med henne  och läkaren om något uppstår. Så jag har uppbackningen. Sen kan jag kanske hålla  med om att jag  just nu kör lite hårt. Men jag tycker det är skoj, och jag har inte riktigt hittat min  grej ännu. Jag testar lite av  varje för att se vad jag klarar bäst. För även om det är roligt så kanske min rygg inte riktigt klarar den träningen och då är det inte värt att göra just det. Men jag kommer nog köra Zumba och/eller  magdans 1-2 gånger/ vecka och  Tabata 1-2gånger/  vecka (som det ser  ut nu).

Målsättning med delmål på vägen

Målet är att gå ner till normalt BMI och stanna där – Inget annat!

Och är jag under  100kg innan jul så ska  jag belöna mig  med en ny klänning att ha i jul och nyår! Jag vet det är  5 månader  kvar. Men jag  har ett mål. På vägen finns ett antal delmål! med 5kg intervaller, på 10kg’s mål är det belöningar i  form av nya kläder, träningsredskap, nån fika…på  5kg  intervallerna är det klapp på  axeln och påminnelse om att du tog de där 5kg också. Hoppas jag  inte rör till det för er med mina tankar!

Idag har jag gjort ett träningspass Zumba med KVIX, svettigt men så roligt. Kanske blir lite yoga ikväll (utanför KVIX) också. Men vi får se lite hur jag gör. Walther kommer ju hit ikväll.  Imorgon ska han göra sin första arbetsdag på Brukets Allservice! Gissa om han är taggad?

Jag tar upp dessa vikt(iga) tankar  med er för jag tror inte jag är ensam om detta med hur omgivningen ser på det här.

 

29. Vi får aldrig glömma…

Varje dag i 30 dagar har Madeleine en härlig bloggutmaning, ett ämne om dagen och det handlar om allt mellan himmel och jord! Jag är med på denna utmaning – Häng på du också!

Det finns många saker vi inte får glömma egentligen men här är det några saker som jag tycker vi komma ihåg.

  • Vi är alla unika, du är du och jag är jag. Det finns bara en av dig och en av mig! Ingen är som oss och kommer aldrig bli. Ingen kommer ha exakt din genuppsättning, ditt fingeravtryck, ditt fotavtryck – INGEN, det är unikt precis som du!
  • Våra nära och kära som inte finns med oss mera. Kom ihåg dem för vilka de var, vad ni hade tillsammans, alla fina stunder ni hade. I helgen var detta något som jag fick påminna mig om hela tiden, även om jag inte visste hur det skulle bli gå. Jag får minnas hen för den hen var och vilken fantastisk människa hen var. Hen kommer leva med mig hela mitt liv om än en liten ängel som säger åt mig att kämpa på.
  • Att vi inte är ensamma, vi känner oss små och övergivna ibland när det är tuffa stunder – kom ihåg att det finns dom som har det precis som du.
  • Vi måste ta hand om varandra, ge varann kärlek, respekt och värme. Hjälp varann i istället för att stjälpa. Uppmuntra varann. Ibland kan den där kramen, det där sms:et eller det där lilla ordet vara just det som gör att någon får en bättre dag.
  • Att livet inte är för evigt! Vi lever här och nu! Lev i nuet, oroa dig inte för framtiden (lättare sagt och gjort!) Men fånga dagen och lev i nuet!
  • Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad.
Vad tycker du vi att vi aldrig får glömma?

Kommentera och berätta! eller haka på utmaningen och skriv ett eget inlägg om vad du tycker att vi aldrig får glömma!

Tacksamhet i regn och rusk.

I princip hela dagen har solen lyst på himmelen, det blåste dock men det var friska vindar;) Men ikväll kom regnet och det vräker ner ute. Men det är lite lugnande att höra regnets porlande och det doftar gott. Och jag har balkongdörren öppen just nu och det fläktar skönt, jag sover sämre när den är stängd. Den friska luften är ett bra sömnhjälpmedel. Och ljudet av regnet också. Så det där med att det är rusk med regn gör mig inget så länge åskan inte är här för då är jag livrädd! Då är både dörrar och fönster stängda och jag har bäcksvart i lägenheten och sitter uppkrupen under täcket!!

Och påtal om dörrar. Nu har även våran trappuppgång fått nya dörrar. Av 12 portar är 10 klara. Och inom kort får vi även portkod. Trygghet! Om nu ingen idiot sprider ut det på stan. För det problemet har uppstått i andra områden, så man har fått byta koder.

Fick efter omständigheterna ett glädjande meddelande för en stund sen från en kompis. Mardrömsscenario uppstod igår för henne. Hon bor liksom jag på ett stödboende i stan, fast inte på samma som mig. Igår kväll utbröt en brand i samma hus som hon bor fast några trappuppgångar bort. Men röken spred sig snabbt och hennes lägenhet och flera andra lägenheter rökfylldes snabbt så alla fick evakueras. Men idag fick hon flytta hem igen. Tur i oturen. Dock är lägenheten som brann förstörd och omfattande renovering kommer krävas. Tankar till de drabbade! Och tacksamhet att min kompis efter omständigheterna mår bättre. Det var ingen rolig syn att se henne så ledsen och orolig idag!!

Tacksamhet att hon (och jag) har våra hem, tak över huvudet och mat på bordet, sen får det regna hur mycket det vill, vi njuter av det från insidan.

Vad är du tacksam för idag?

Älskade farmor

Min klippa, min styrka! Den dagen du inte finns mer kommer en del av mig dö, jag kommer rasa – men göra som du resa mig upp och komma igen! För det är vad du lärt mig efter motgångar i liv. Lev av dina misstag, och ha med det förflutna men älta det inte!

På onsdag är det din dag, 83år fyller du då! Tänk va mycket roliga födelsedagar vi firat! Och de senaste åren har vi glatt oss att du blivit ett år äldre! Att du är med oss.

Du är kvinnan jag alltid sett som min mamma, jag har mer eller mindre bott med dig. Visst var jag nog bortskämd (och är än) av dig. Men du har stått vid min sida och gett frihet under ansvar! Du hämtade mig mitt i nätterna på fredagarna utanför Pingstkyrkan när vi hade ungdomscafé och jag hjälpte till. De andra fredagarna skulle jag vara hemma senast 23! Ibland fick jag hjälpa till en extra fredag och då ringde jag dig och kollade och det var ok, du hämtade mig vid halv två-två på natten.

Alla resor vi gjort, både ensamma du och jag och ihop med övriga familjemedlemmar. Bulgarien, husvagnssemester med Stigs husvagn, Rhodos, Costa Brava, och alla Danmarksresor. Jisses. Glömmer aldrig när vi skulle hämta Maj kl 5 på morgonen. Du körde upp mig kl halv 4. Vi åkte strax före 4, ingen Maj stod o väntade, det var bäcksvart i hennes lägenhet, du undrade om nåt hänt, tills du ser att kl bara är 4, en hel timma för tidigt klev vi upp! Men vilket minne!

Eller när vi hade din lilla röda Toyota Starlet till Ullared och Maj o Tina köpt kuddar och vad det var, vi satt som packade sillar hela vägen hem, och varmt var det!

Eller när vi under hösten 1991 var i Jönköping, och på väg hem råkade ut för värsta stormen. Det var träd över vägen nästan vilken vi väg än tog, du fick vända flera gånger och till slut fick vi köra ner i ett dike och upp för att komma runt på nåt ställe. Jag skrek att jag ville hem till Kajsa- min docka! Men vilket minne!!

Och du har även funnits för Walther! Så tacksam att vi fått ett år till ihop!!

Lika? Jo kanske, men inte som bär! Men i tankesätt blir jag mer och mer som du!

Vi var hos farmor igår och myste, tjötade och fikade på altanen, årets första på altanen (fikat ett par gånger på verandan innan), men så mysigt! Lugnt och skönt! Eller någon buse hade sina spratt innan han däckade totalt;) Kommer nog bli farmors kille han också;)

Lufsen!

Ha en skön söndag! Nu ska här lagas brunch;) Vi är så trötta idag så har inte orkat fixa frukost och nu är det snart lunch, så det blir brunch istället;)

Ni har inte missat min utmaning hoppas jag: En bloggares bloggutmaning.

15 februari – Barncancerdagen

Ett tungt men ack så viktigt ämne att beröra i dagens inlägg i Februari-utmaningen.

Jag är så glad ocht tacksam att vi sluppit strida mot denna elaka sjukdom. När vi låg inne med Walther sommaren 2016 träffade vi på några stycken barn med just cancer. Och det kändes så orättvist! Ett tag visste vi ju inte själva om det var något cancerartat som gjorde W så sjuk. Men det var det tack och lov inte. Det var en lång resa, men han övervann den och det var inget cancermonster tack o lov!

Visste ni att barncancer är den största dödsorsaken bland barn 1-14år. Skrämmande! Och såå orättvist! Och det är ju inte bara barnet som drabbas utan också familjen runtom det sjuka barnet, och många gånger kommer syskonen i kläm för sitt sjuka syskon!

Klicka gärna på bilden ovan och tänd ett ljus för de drabbade! Det kostar inget att tända ett ljus men det är frivilligt att swisha en gåva till nr 90 20 900!