Man får göra det bästa trots allt

Oron
https://unsplash.com/photos/Tle_uYHXRwI?utm_source=unsplash&utm_medium=referral&utm_content=creditShareLink

God kväll mina bloggisar.

Ligger i min säng med en gnagande oro, nämnt det tidigare under dagen. Och jag ska berätta, men inga namn eller vilken relation till personen jag har. Men det gäller INTE Walther.

Var vaken redan strax efter 7 och vid 7.30 körde jag ett Yoga-pass med Cassel på KVIX. Jag hade träningsvärk sen gårdagens Sabor Latino samt mjuk Yoga kvällen innan. Men det var skönt att få en stund för sig själv, hitta energi och bara fokusera på mig själv. Efteråt var jag trött och mör men det kändes så bra i kroppen.

M kom upp och låste ut mina mediciner. Vi pratade lite och skrattade, hon peppade mig men sa samtidigt att du INTE dra på gör mycket så jag kraschar igen. Och ja denna veckan har varit tuff. Men såg framemot en härlig midsommar utan måsten. Jag var glad och tacksam.

Men säg den glädje som varar för evigt. Fick samtal och jag kände hur den där härliga känslan försvann. En nära anhörig ligger svårt sjuk på Skas Skövde. Sepsis (blodförgiftning). Hen är okontaktbar. Intravenös behandling med antibiotika har satts in, men ännu har det inte gett mycket effekt. Hen ligger där hen ligger.

Fått uppdatering under dagen om nya behandlingar för att få bukt med grundproblemet som orsakat sepsisen.

Men vårdpersonalen vet inte om det kommer gå vägen.

Det finns risk att hen inte överlever. Oron, rädslan, ångesten och ovissheten gnager i mig.

Ångest& Oro

Jag hoppar högt så fort telefonen låter. Är det ett sms eller samtal om att hen inte längre finns i livet?

En ännu större oroskänsla är att hen får lämna jordelivet ensam utan någon vid sin sida. Visst finns det vårdpersonal där hon är. Men vi vet att det är tufft för alla i pandemitider. Och den person som satt med hen på akuten i morse fick lov att lämna sjukhuset när hen fördes till avdelningen. På gott och ont, men man har inget val i och med pandemin.

Jag håller tummar och tår att allt går väl. Hen har lurat döden förr. Men hen har oddsen emot sig, hennes grundsjukdom gör henne svagare.

Jag hoppas på en god natts sömn utan att telefonen ringer… Gör den det så vet jag att det är slut. Då har en livslåga blåsts ut, en fin människa har fått lämna jordelivet.

Håll era tummar och tår för att jag slipper det uppvaknandet inatt.

Kram!

Ta hand om er!//

One thought on “Man får göra det bästa trots allt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge