ADHD

När Herr Ångestsson tar över…

Jag skriver ibland om hur jag mår innerst inne. Jag försöker ändå se positivt. Men ibland blir det för mycket och herr Ångestsson tar över desto mer och vägrar släppa taget.

I onsdags hade jag samtal med biståndsbedömaren och min boendestödjare Carola.

Jag sa precis hur jag kände hur tänkte. All press som legat på mig från omgivningen och om hur den äter upp mig inifrån. Mina mörka tankar tar över mer och mer. Hade jag inte haft min älskade Walther hade jag velat försvinna från ALLT!

Jag ombads ringa min vårdkontakt Eva på öppenspsykiatrin. Vilket jag gjorde. Dock va Eva upptagen men den som svarade tig meddelande och Eva ringde upp efter en timma.

Samtidigt hade jag fått. Tal från soc om orosanmälan som biståndsbedömaren o boendestöd lämnat in för Walther eftersom Jag drar största lasset och Peter får tjatas på för att få han ta sitt ansvar kring Walther. Vilket tar mycket på mig med.

Efter samtal med min vårdkontakt ssk Eva tog jag mitt lergigan 1tablett efter överenskommelse med henne. Mådde jag fortfarande lika dåligt efter att boendestöd hade ringt (fick akut beslut från biståndsbedömaren att de skulle ringa på kvällen och checka läget) så skulle jag åka in till psykakuten annars ringa min vårdkontakt på torsdag morgon. Men mådde aningen bättre, sen låste det sig för mig då det va en ny personal på boendestöd som ringde.

Men efter att ha tagit även mitt melatonin på kvällen somnade jag vid 23 o sov till kl 5. Va uppe på toa ett par gånger. Men sov däremellan. Ringde upp ssk Eva som gav numret o råd att ringa mobila teamet. För jag MÅSTE ha en bedömning. Ringde dit o fick Tid kl 10. Kontakta Carola som trots ledig dag följde med mig in! Min ängel det där!

Bedömning gjordes av mobila teamet att jag måste träffa läkaren. Då de ansåg att jag borde läggas in men dr måste bedöma mig då det är ont om platser m.m. Så kl 13 fick jag läkartid. Vi fördrev tid så gott det gick jag och Carola.

Kl13 va vi tillbaka och fick besked att gå till psykakuten då läkaren som skulle bedöma mig fått mer akuta ärenden. Så ner till psykakuten där Jag fick en panikattack. Utan Carola vet jag inte vad jag gjort. Hon höll mig lugn. Läkarbedömning gjordes och ytterligare en stunds väntan blev det. Jag berättade för dr att jag inte hade velat leva vidare om det inte vore för sonen. Och att jag trots tankar på honom hade funderingar på att inte leva vidare. Att jag är rädd för mig själv, för även om boendestöd tar över mina mediciner och ansvaret för dom så kan jag (även om jag just då inte hade nån plan på hur) göra försök att skada mig själv när jag är ensam.

Tog max 5 min efter samtal tills jag kallades in och fick svar att jag läggs in minst 1dygn. Ny bedömning på fredagen. Fick även frågan om jag tänkt skada mig på avdelningen. Men sa att jag kände mig trygg. Jag vet att jag kan vända mig till personal och få lugnande om jag mår dåligt. Tankarna behöver inte fly iväg….

På fredagen väntade ännu ett läkarsamtal med 3 olika läkare och en skötare. Sa samma till dom om min rädsla för mig själv, min rädsla att skada mig själv när jag är själv. Så ny bedömning att jag blir kvar tills tidigast imorgon måndag.

Får teralendroppar vid behov. De hjälper. Även om jag kan behöva ett par omgångar ibland. Igår kväll krävdes 3 omgångar inom 2h för att få mig ner i varv. Var jobbigt då man ringt hemifrån och ville ändra om planen kring Walther. Bistånd o jag och Peter gjorde upp att Walther är på Hattis medan jag är inlagd. Men mina anhöriga vill inte detta…. Skriver inte mer om det då det river upp i mig.

Jag vill gärna ringa Walther men vågar inte pga rädslan att få panikattacker då jag inte har möjlighet att träffa honom just nu. Och skuldkänslorna att inte orka vara hans mamma tar över! Pratade med ssk här på avdelningen och hon sa också att jag skulle låta bli just nu. Jag pratar knappt med mina anhöriga hemma då jag mår dåligt. Har inaktiverat Facebook i telefonen. Konto finns kvar som vanligt… Men inte appen i telefonen. Faktiskt skönt.

Telefon är på ljudlöst. Inte ens vibration på! Underbart!

Så snälla är det inte livsavgörande/nödvändigt så kontakta mig inte! Det är några få personer som jag väljer ha kontakt med här o nu. Jag orkade inte ens ringa pappa igår. Det gjorde ssk till slut åt mig.

Pratat med Emma och Camilla, smsat med Carola av egen vilja och jag vet att jag pallar detta. De peppar och pushar!

Detta inlägg är lösenskyddat. Snälla sprid då ej vidare vad jag skriver!

Puss & kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *