Älskade du ❤️

Måste få u mig min oro, mina tankar och min ångest! Därför gör jag det skyddat! 

Inatt vid 1tiden ringde telefonen. Jag hade lagt mig precis och släckt. Det var min älskade farmor. Hon har ju legat inne på öron/näsa/hals några dagar och kom hem i torsdags em. Fortfarande kan hon knappt svälja och har ont. Men har diverse munskölj, virusmedicin och smärtlindring. Men inatt hade hon ont och hade tungt att andas.  Jag gick över och ringde 112 som omedelbart skickade ambulans. Det tog ca 25 min då den var i Skövde just då. Men pratade länge med sos och en sköterska fanns med och lyssnade och gav råd. Så väntan va inte så lång. Kom fram att hon inte kunnat ta sin medicin på kvällen. Hon fick inte ner den. Inre ens vatten fick hon ner! 2 trevliga killar kollade farmor snabbt och sen lastade henne och gjorde alla andra kontroller som de gör ute i bilen. Och sen åkte de. 

Hon hade tur att få dr Ros på akuten inatt! Walthers stora favorit. Så hon hade blivit glad när hon såg vilken doktor som kom! Hon lades in igen med dropp. 

Vart uppe hos henne nu precis. Hon hade fått annat dropp som såg ut som välling, mer näring och fetter i det. Hon är påverkad och trött men glad att vi kom en stund. Hon la sig när vi åkte. 

Men jag har sovit dåligt inatt, kom till ro vid 5, somnade, vaknade, somnade och vaknade flera gånger efter det med. 

Ångesten och oron är påtaglig! Dessutom är jag helt själv just nu, förutom Gel då... 

Men tårarna tar aldrig slut. Min farmor är inte min farmor, hon är min mamma. Hon har funnits där jämnt, varit min klippa! Känns bra att hjälpa henne när hon är dålig. Men så mycket jobbigare känslomässigt att hjälpa henne än tex min mormor som har MS och sitter i rullstol sen många år. 

Jag är rädd att mista min farmor. 

Hon såg ynklig och tanig ut där hon satt idag på sjukhuset. Måtte de komma fram till vad som drabbat henne. 

Jag orkar inte med att mista henne. Orkar inte... 

Michaela Lejonberg

Gillar

Kommentarer